Ljungbyåns vatten kommer från Orrenässjön som ligger vid Orrefors. Största biflödet är S:t Sigfridsån. Ån rinner genom Målerås, Orrefors, Kristvallabrunn och Harby.

En del av de olika fiskarterna som finns i Hossmoån är gädda, abborre, mört, id, vimma, ål, sutare, brax, havsöring, nejonöga, sik och bäcköring.

Om man går tillbaka till början av 1900-talet så var det tillåtet för yrkesfiskarna att fiska i ån, det förbjöd man år 1920. På 20- och 30-talet fanns det även lax i ån på våren, ca 30 % lax och 70 % öring. Henry Hullgrens far på L:a Binga fick lax på 23,5 kg.

På 30-talet kom en lag som fredade laxen och havsöringen under lektiden. I dag är fredningstiden 1 oktober - 31 december i en radie av 500 m från mittpunkten mellan de 2 yttersta mynningsuddarna.

På 40-talet började beståndet av lax att gå ner och då planterade man ut lax utan resultat. Anledningen till att laxbeståndet sjönk var troligen att Orrefors glasbruk släppte ut sitt vatten i Ljungbyån. 1920 började man tillverka kristallglas, det innehåller blymönja. På 50-talet började man sätta ut havsöring, Emåöring. Sista året man gjorde utsättningar var 1982.

1943 bildades Hossmoåns fiskvårdsområdesförening och man började sälja fiskekort. 1977-1982 låg antalet fiskar på 30-50 st. 1987 började tankarna på en fiskodling med egen kläckning komma till stånd. Det var fyra grabbar med stort intresse för fiske och fiskodling, som för att öka beståndet av havsöring, hade börjat fundera i de här banorna. Deras namn är Stefan Ludvigsson, Kenneth Persson, Tommy Karlsson och Dan-Åke Ohlsson. Till hjälp hade man Bengt Petersson, från Växjö. I dag drivs fiskodlingen av  Jerry Johansson och Ola Sennefjord.

I den gamla kvarnens källarvåning ordnade man med kläckrännor där rommen skulle kläckas. Hösten 1988 fångades några havsöringshonor och hanar efter tillstånd från Länsstyrelsen. Honorna kramades på rom, som placerades i kläckrännorna i kvarnen. Där hade det också ordnats med friskt rinnande vatten som hela tiden fyllde på karen. 1989 fanns det ca 15.000-18.000 romkorn i kläckrännor som väntades kläcka efter ca 6 månader. Sedan släpptes en del nykläckta ut och en del förvarades i bassänger för att utfodras till 1-årig s k smolt och utplanterades sedan i ån. Detta tillvägagångssätt fortsatte sedan under resten av 80-talet. Från 1990 förvarades yngel till de blev 2 år gamla och sedan släpptes både 1- och 2-åringar. 

Från början bekostades fiskodlingen i huvudsak av oss själva, men så småningom betalade föreningen pumpar och elström. Att inplanteringen lönade sig visade det sig efter två till tre år då det började fångas 50-75 fiskar årligen, sedan så småningom 100-120 st med en topp 1994 på >300 st.

Det kläcks nu ca 30-40.000 yngel årligen och en del släpps som små, en del som 1- eller 2-åringar.

Föreningen bekostar idag odlingen med 37 % av kortintäkterna.


Kenneth Persson                                                                                       

TILLBAKA TILL STARTSIDAN